På bara en vecka har Kevin kommit in i världens trots-period. Han har alltid haft stark vilja, men nu är det nåt utav denna värld.
Gap och skrik och ingenting som passar alls för herrn.. Får han inte som han vill direkt, så slänger han sig i golvet och gapar och skriker som en tok. Tänk vad mycket det kan hända och vad som kan förändras på en ynka vecka igentligen med dessa små liv. I vilket fall som helst så håller jag tummarna för att den här fasen springer förbi fort, annars kommer vi alla go bananas på varandra.
Dagarna rullar annars på rätt bra tycker jag. Bloggtorkan dyker upp titt som tätt, men som jag sagt så många gånger förr så ska jag försöka hålla det clear denna gången. Vi får väl se hur det går..
Herre på täppan?