Gårdagen hos ankorna blev en succé. Han älskade att mata dom och sen jaga dom över hela stället. Jag själv hatar fanskapen så jag satt mest hukad i hopp om att fiskmåsarna inte skulle dra mig i håret.
När brödet va slut så va även knattens humör slut. Fick han inte gå MITT I vägen påväg tillbaka till bilen så ville han inte gå alls. Han skulle heller inte bäras, hålla oss i handen och det va verkligen livsfarligt att dra lite på smilbanden. hehe.
Han märkte snabbt att det inte hjälpte att sura och att han ändå inte fick som han ville, och blev då tokförbannad i stället!
Hemma fortsatte humöret från helvetet, och vid halv 8 somnade han äntligen. Pust!
Jag missade partyt jag skulle på och middag hade vi inte ens hunnit tänka på, så det fick bli hämtpizza och bingen tidigt.
Idag vaknade han upp på världens goaste humör. Glad som en sol och inte en minsta tendens till en sur min :) Min älskade gosse. Vad jag saknat,den här, honom! Jag hoppas det håller i sig hela dagen ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar